Kontakter

Under säsongen 1909 - 10 arrangerades en ny turnering, nu indelad i två klasser, på basis av spelarnas tidigare resultat. K Engblad utgick som vinnare i första klassen och A Nylin i andra.

På vårsidan 1910 ansågs spelstyrkan motivera ett kontaktförsök utåt. Vid sammanträde den 3 mars "Beslöts göra förfrågan hos Göteborgs Kontoristförenings Schackklubb, huruvida de voro villiga att spela ett s.k. korrespondensparti med vår klubb, och uppsattes omedelbart en skrivelse till till nämnda klubb". Denna första hänvändelse utåt torde dock ha lämnat negativt resultat ; protokollen nämner ingen fortsättning.

Mera lokalt tycks förbindelserna ha varit så mycket gynnsammare. Vid våravslutningen säger protokollboken: "Widtog ett synnerligen animerat nachspiel hvartill pilsner och porter skänktes av Herr C.K.S. Carlsson samt Norrköpings Bryggeri AB". Och vid höstavslutningen samma år heter det: "Sångföreningen, som samtidigt hade öfvning, inbjöds att deltaga i festligheten, vilka bidrogo att höja stämningen med sång". Redan då var sålunda kontakten mellan NKF:s olika sektioner den bästa.

Det skulle dröja till mars 1911 innan en match mot annan klubb kom till stånd. En utmaning anlände från den äldre lokalkollegan och "arga konkurrenten", Norrköpings Schacksällskap, och naturligtvis var man pigg på en kraftmätning. Hur denna slutade förmäler inte hävderna, men mycket talar för att vinsten för vår klubb denna gång mera blev erfarenhet än poäng.

Hur som helst arbetades det vid denna tid både energiskt och målmedvetet innom klubben. Under säsongen 1910 - 11 uppdelades turneringarna i tre klasser, vilket antyder avsevärd ökning och breddning av spelstyrkan. Hösten 1911 infördes obligarorisk protokollföring och till yttermera visso utsågs två instruktörer, "vilka med råd skall bistå medlemmarna en kväll i veckan" Det var klubbens dåvarande starkaste spelare Carl Eklund och Hugo Johnsson som åtog sej den inte alltför lätta uppgiften.

1912blev i flera avseenden ett märkesår för klubben och Östergötlands schackliv överhuvud. Timglasen lades på hyllan och ersattes med schackur. Bibliotek upprättades och den första schacklitteraturen blev 1:a och 2:a delen av Collins lärobok, samt Tarraschs 300 partier. I mars inleddes det genom tiderna stimulerande samarbetet med Linköpings Schacksällskap, sedermera omdöpt till Linköpings Allmänna Schacksällskap. LASS hade redan då en aktningsvärd spelstyrka och första sammandrabbningen, en dubbelrondig match med 13 spelare på vardera sidan, slutade också17½ - 8½ till Linköping. Det skulle ta ett par år innan vår klubb kunde bjuda LASS allvarlig konkurrens.

Den 20 september innehåller protokollboken en passus med synnerligen vittsyftande innehåll. Vi citerar: "Herr Ernfrid Österlunds förslag att klubben skulle taga initiativ till bildandet af Östergötlands Schackförbund bordlades till nästa sammanträde". Tanken var väckt och den 18 december gick man över till handling. Då tillsattes en 5-mannakommitté för att utarbeta förslag till stadgar "samt göra sig underrättade om hur saken skulle ordnas". Hur saken ordnades har vi inte i detalj kunnat följa, men målet nåddes och den 4 maj 1913 var Östergötlands Schackförbund ett faktum. Initiativtagaren Ernfrid Österlund blev klubbens förste representant. Enligt Uppgift var det nya förbundets tillkomst i tiden närmast efter Stockholms Schackförbund och Sydsvenska Schackförbundet och omfattade Norrköpings SS, NKF:s SK, Linköpings SS, Linköpings Arbetares SK, Motala SK, Söderköpings SS och Valdemarsviks SK.

Med denna epokgörande händelse upphörde givetvis kontaktsvårigheterna för vår klubb. Det blev i fortsättningen ett flitigt matchande med växlande resultat och man vågar nog påstå att den då 5-årige telningen tillväxte i ålder och visdom.

Som en jämförelse med nutidens umgängesformer klubbarna emellan förtjänar ett utdrag ur styrelseprotokollet av den 3 januari 1913 att återges: "Beslöts avlåta nyårstelegram till Norrköpings och Linköpings schackklubbar!". Klubbarna utgjorde en sorts schackfamiljer och uppehöll kontakten som sådan.

Tiderna förändras och vi med dem!

40-årsjubileét