Spelarprofiler

Nedan följer några spelarprofiler som betytt mycket för klubben.

Roland Brynje
Roland Brynje
En av klubbens mest kända förgrundsfigurer genom åren är Roland Brynje. Han kom till världen för ett par sekelskiften sedan den 19:e juli 1897. Sin entré i Norrköpings Kontoristförenings Schackklubb (NKF) gjorde han som 20-åring år 1917. Timglasen fanns då kvar i klubben, men man hade gått över till att använda schackklockor.

Då Brynje i oktober månad 1984 lämnade sin jordevandring hade han varit medlem i vår schackklubb under 67 år. Ett säkerligen svårslaget rekord i antal medlemsår.

Med sina sju klubbmästerskap kan Brynje räkna sig till en av klubbens starkaste spelare genom tiderna (Det första 1921 och det sista 1952 med 31 års mellanrum!). Han var känd som en järnhård positions- och angreppsspelare, och under många år var han den säkraste poängplockaren i representationslaget.

Då jag vid ett tillfälle 1978 besökte Roland Brynje i hans högborg på Lidéngatan 6 berättade han om sina minnen från schacket.

Sin första läromästare i spelet på det 64-rutiga brädet hade Brynje i en 55-årig pensionerad banktjänsteman. Snart nog lärde sig Brynje att sätta sin läromästare matt med ett torn, men detta kunde inte hans läromästare klara!

Årsavgiften var endast 3kr vid Brynjes inträde i klubben, som dock hade en god ekonomi genom att moderföreningen NKF höll med lokal. På den tiden köpte man priser i äkta silver och höll baler med dans.

Det rådde en intim och fin stämning på gamla kontoristföreningens spelkvällar. Man var som en familj, och Brynje minns, hur man gick och väntade på fredagkvällen, då det var spel på schackklubben.

En av medlemmarna, Albert Ljungkvist, gick under smeknamnet “Jumbo”. Han hade utbildat den egenheten, att han alltid skulle ha ett visst schackspel med större pjäser, vilket stod uppställt vid en soffa i ett hörn. Den som skulle möta “Jumbo” fick bara foga sig i att ta plats i soffan i det hörnet! Men “Jumbo” spelade alltid damgambit som vit och franskt som svart, så det fanns goda möjligheter att på annat sätt förbereda sig för partiet…

Bland medlemmarna fanns en fartygsbefälhavare J. S. Grandin – som med sitt fartyg gick mellan världsmetropolerna Norrköping och Valdemarsvik. Denne spelade även korrespondensschack och hade som mest 30-40 partier igång samtidigt. När J.S. Grandin en gång gick på grund med fartyget sades det ha berott på, att han alltför mycket fördjupat sig i analyserna av ett korrespondensparti. Dokumentationen av J.S. Grandins korrespondenspartier finns än i dag kvar i form av fyra välskrivna inbundna protokollsböcker.

Även Roland Brynje gav sig in i korrespondensschacket, och han minns , att han vaknade på nätterna för att kolla drag.

År 1924 spelades i Sveriges Schackförbunds kongressturneringar i Norrköping. Roland Brynje var en av deltagarna i spelet, som avhölls på Göta hotell. Detta är några av de minnen som Roland Brynje berättade från “den gamla goda tiden”. Han avslutade vår samvaro med att Kontoristföreningens Schackklubb alltid varit en god grogrund för unga förmågor och att detta bestått genom åren.

Bengt “Becka” Flisberg

Förre ordförande Ingemar Johansson berättar: Becka kände jag mycket väl. Han arbetade som kontorist på Harvester och var arbetskamrat med min pappa Inge. Det var Becka som fick mig att som elvaåring 1960 gå med i dåvarande Norrköpings Kontoristförenings schackklubb. På sommaren samma år hade en granne på landet ,”farbror Jocke” lärt mig spelets regler. Denne Jocke hade tävlingsspelat för Norrköpings Nykterhets-förenings Segelsällskaps schackklubb. men var varken nykterist eller ägare av någon segelbåt. Becka hade bakgrund som framstående fotbollsspelare på allsvensk nivå först i Sleipner och sedan i IFK. Han hade också framgångar som tränare, bland annat förde han IFK tillbaka till allsvenskan efter en längre sejour i dåvarande div II. Det sades att Becka spelade schack på fotbollsplan och fotboll på schackbrädet. Eftersom jag flera gånger spelat tennis med Becka kan jag vittna om hans enorma bollsinne.

Bilden på Becka och Keres är från december 1962. Keres gav simultan på stadshuset och deltog några dagar senare i en 10 minuters blixtturnering i Skänninge. Under några kvällar däremellan var dåvarande världstrean på vår klubblokal och deltog i analyser och spontana blixtturneringar. Han visade sig vara en mycket sympatisk person. På en fråga från Becka varför han alltid kom tvåa i kandidatturneringarna och aldrig vann dem, blev svaret att han helt enkelt inte fick vinna, eftersom sovjetiska schackförbundet avgjorde vilka som var lämpliga att bli världsmästare. Keres var olämplig, eftersom han valde att behålla sin estniska identitet. I den ovannämnda skänningeturneringen tappade Keres endast en halva mot just Becka, som pressade världstrean som vit i sin favoritöppning kungsgambit. Beckas inställning var att han endast körde mot vita eller svarta pjäser och att det därför var likgiltigt vem som satt på andra sidan brädet. 

Följande text om Becka är skriven av Frank svensson:

En kämpe och förgrundsgestalt, som alltid ställt upp för klubben. Obändlig optimist. Fruktad angrepps- och kombinationsspelare. Även Flisberg var sjufaldig klubbmästare och säker lagspelare. “Forward” i fotboll och schack.

Förutom hans framgångar på brädet har “Becka” varit verksam på samtliga styrelseposter i klubben under hans eget motto: “Det som blev över tog jag”.

“Becka” började 1927 att spela schack i Östra Bollklubb. Efter ett år i Norrköpings SS gick han 1929 in i Kontoristföreningens schackklubb, där han sedan var aktiv till sin död 1983.

Under de 52 åren han var med i vår klubb, arbetade han i styrelsen under många år. Bland annat som ordförande under ett antal år. När det gällde hans optimism och vilja, är det svårt att finna hans like. Dessa egenskaper har varit ovärderliga inslag i det arbete han lagt ner för vår klubb. Som schackspelare kommer vi att minnas honom som den verklige kämpen. Få har som han kunnat kämpa sig till poäng i till synes hopplösa ställningar. Framförallt i lagmatcher har hans enorma viljeansträngningar avgjort jämna matcher till vår fördel många gånger under årens lopp.

Dessa kamper skedde alltid med blanka vapen, vilket för övrigt gälldeför honom i alla situationer. Tomrummet efter honom är enormt och i schackkretsar sörjs han långt utöver vår klubbs gränser. För oss som hade förmånen att på nära håll lära känna honom, kommer alla ljusa minnen av denna fina man att för alltid finnas bevarade. – Frank Svensson.

Willy Pettersson
1934 inskrevs 19-åringen Willy Pettersson i klubbens medlemsmatrikel. Från detta ögonblick kan man nog säga att klubben spelmässigt fick en ny ryggrad. P:s ambitiösa inställning till schackkonsten gav nya målsättningar åt klubbens verksamhet. Träningen och kampandan var visserligen grundvillkor, men teoretisk insikt oundgängligt medel. Det skulle ta lång tid innan dessa elementa ingick i det allmänna schackmedvetandet.

Redan nästa år visade P. att hans unga erfarenheter och principer stod i utvecklingens tjänst. I ett svep erövrade han klubbmästerskapet, Norrköpingsmästerskapet, individuella östgötamästerskapet och en mästartitel i Svenska Schackförbundets kongress i Härnösand. Den sistnämnda triumfen var – enligt egen utsago något turbetonad – ambitionens och schackblickens seger över större kunnande.

I olika intervaller under senare hälften av 30-talet fungerade P. som instruktör i spelöppningsteori. Det var då liksom nu en ganska otacksam uppgift och några mera påtagliga resultat belönade knappast ansträngningarna. P. gick emellertid vidare på sin ensamma väg mot höjderna och vann 1937 både förgruppen och segrargruppen i Stockholmskongressens mästarklass. Därmed hade han nått toppskiktet i de nationella tävlingarna och hade bara omständigheterna varit gynsamma hade säkerligen resultat av större format legat inom räckhåll.

Även Willy Pettersson vann klubbmästerskapet 7 gånger och Norrköpingsmästerskapet 2 gånger. Den första gången 1935 och den sista 1963. Pettersson vann också individuella korr SM 1955.

Våra ordföranden genom åren
1908 Per Bohman
1909-1910 Hugo Johansson
1911-1912 Karl Ohlsson
1913-1918 Ernst Johansson
1919 Ernfrid Österlund
1920-1923 Fredrik Fredriksson
1924-1929 Fredrik Ardeman
1930 Knut Ekdahl
1931-1945 Einar Höög
1946-1948 Sven Edling
1949-1951 Ingvar Ekman
1952 Gösta Södergren
1953-1955 Olof Leweau
1956 Henrik Jegenberg
1957-1959 Olof Leweau
1960-1964 Bengt Flisberg
1957-1959 Olof Leweau
1960-1964 Bengt Flisberg
1965-1968 Björn Viklund
1969-1974 Bengt Flisberg
1975-1984 Allan Jonasson
1985-1993? Ingemar Eriksson
1999 Jan Nordström
2000-2001 Per Thorén
2004-2016 Ingemar Johansson
2017-2019 Jostein Langstrand
2019- Johan Wiklund